Josef blir oväntat uppbjuden på lägenhetsfest. Hos Cissi & Maria, ett par medelålders kvinnor som på barnlediga helger festar tillsammans med dom yngre männen Hamza och Adam. Långsamt förstår Josef vad som pågår i lägenheten och vad som förväntas av honom.

Becky och Sara är två omaka vänner i 20-årsåldern. De säger själva att de antagligen inte skulle vara så nära om det inte vore för arbetet på strippklubben Chat Noir. Men deras
stöd och humoristiska jargong är livsviktig för att klara sig igenom de långa nattpassen. Vi följer vännerna under ett helt vanligt nattpass på klubben. Från häng med vänner och
familj innan jobbet till läggdags morgonen efter.

Historien om Bodri
av Stina Wirsén
Historien om Bodri av är en fantastisk historia om två vänner som leker och andas tätt, tätt, dagligen och stundligen. De har varsin hund som också delar deras liv och lek. När kriget kommer, bestämmer de vuxna att flickorna inte längre får leka med varandra. Några vuxna bestämde faktiskt att den ena flickan, Hedi, inte ens skulle få finnas till.
Smile
av Jonas Formsman
En morgon vill monstrets mun inte bli glad. Det går bara inte! Vad gör man för att få en mun glad igen? Som tur är har monstret en kompis som är redo att prova nästan vad som helst för att få honom att le.
Odd är ett ägg
av Kristin Ulseth
Odd har ett visst funktionshinder, hans huvud är ett ägg. Han kan bara drömma om att spela fotboll, klättra i träd eller överhuvudtaget leka med andra barn. Tills han blir huvudstupa kär i det mycket levnadsglada och orädda biet Gun. Men henne har han så roligt att han helt glömmer bort sitt ömtåliga huvud.

Hédi och Marika är kompisar. De har varsin hund och de leker med varandra varje dag. De är oskiljaktiga med en sak skiljer dem åt. Hédi är judisk och Marika är kristen. När kriget kommer får Hédi plötsligt inte leka med Marika längre. Hon får inte ens gå ut med sin älskade hund Bodri. Istället hamnar hon i ett läger där hon kämpar för att överleva. Det som håller henne uppe är när hon tänker på Bodri. Och Bodri, i sin tur, väntar troget på Hédi.

Stina Wirséns bok efter Hédi Frieds berättelse har blivit film.

Alexander har gjort en film om tugget vid bänken i orten när han växte upp. En film om förortsnormer, machonormer, tugget som krossar drömmar, om orden som dödar. Nu har han bjudit in sina barndomsvänner för att visa filmen och vi får följa dom genom ett poetisk och fysiskt möte om att våga drömma.

Oroliga asylsökande, arga aktivister och lydiga handläggare i lika underbar som sylvass stop-motion om människorna som alla är fast i migrationsverkets byråkratiska klor.

Räkan och Fabbe är Bro’s 4 life. Men när Räkan blir medtvingad till en tjejfest känner han sig direkt alienerad från gruppen. Fabbe försvinner iväg med sin flickvän och Räkan blir varse det utanförskap han så ofta känt av men aldrig konfronterats med. Tills slut får han nog och gör något drastiskt.

När kvarlevorna av en ensam fågelskådare hittas i en förortslägenhet har han redan varit död i två år. Inga anhöriga, inget testamente, inga fotografier. Genom fem fragment återskapas en livsberättelse om ensamhet, exil och fågelskådning.

Inne på Migrationsverkets kontor är det inte tillåtet att filma, spela in eller
fotografera – vad som än händer under asylprocessen. Hayfaa Chalabi gör motstånd mot förbudet att dokumentera genom att med hjälp av animationer skildra sin egen asylprocess, inifrån. Filmen är baserad på Chalabis tecknade roman Refugees Welcome? där hon undersöker förhållandet mellan statliga institutioner, samhällspolitisk diskurs, media och flyktingar. Och rätten till sin egen historiebeskrivning.

En intim och personlig reflektion över 2000-talets arbetsförhållanden, sett ur ett cykelbuds synvinkel. Genom nostalgi och frustration fördjupas  vår förståelse för arbetarens situation i den så kallade gigekonomin.