Ben, 12 år, är en udda figur: skojfrisk, har stora glasögon, en vild frisyr och spelar i band. Trots sin energi är allt inte enkelt i livet.

I Fear Fokol tar vi en nattlig tur in i rädslan och oron bland Johannesburgs välbeställda invånare genom att följa arbetet hos de privata säkerhetsvakter som anlitats för att skydda dem. Illusionen av säkerhet upplöses sakta när filmen avtäcker ett bräckligt klimat av ojämlikhet, paranoia och en maskulinitet i kris.

Läktarkultur – ett evigt ämne för debatt, ett ständigt huvudbry för ordningsmakten men också fotbollens bultande hjärta. Världens mest folkliga subkultur.

Ex-fruar, avkommor, svärmödrar, bonusbarn och andra löst besläktade och närstående. Normer, avundsjuka, frustration och kärlek… Ett antal individer berättar – stort som smått – om den grupp de kallar FAMILJEN. Sju berättelser ur vardagen. En kort animerad dokumentärfilm av Malin Erixon.

Charlotta Björck har precis bestämt sig för att våga det för henne tidigare otänkbara, att säga upp sig från sitt fasta nattjobb inom vården för att satsa på att bli komiker. Men när det efterlängtade genombrottet närmar sig börjar Charlottas privatliv att gunga rejält och den nya karriären blir inte riktigt som hon tänkt sig.

En pojke kämpar för att rädda en växt i ett kargt klimat, en man älskar en kvinna som inte älskar honom och märren som föll under natten går inte att rädda. En film om att växa upp i en värld utan tydliga gränser mellan våld och ömhet, det fula och det vackra.

Från den Oscarbelönade regissören Adam Elliot (Mary and Max, Harvie Krumpet) kommer en gripande, hjärtlig och rolig krönika om livet.

Under en brännande värmebölja i Marseille spanar tre rumskamrater in grannen från sin balkong. En oskyldig flirt leder till begär och slutar med blodig hämnd.

Barnklassikern Kalles Klätterträd är tillbaka med fyra fantastiska avsnitt. Häng med Kalle till skolan, när han bakar, köper diskborstar till morfar och funderar över husdjur.

”Ett mästerverk, en förening mellan skräck och skönhet, en film fylld med magi” skrev Simone de Beauvoir i Le Monde 1985. Hon hade precis sett Claude Lanzmanns mastodontepos Shoah och slogs som många andra av hur denna film berättade om ett av vår tids mörkaste kapitel på ett sätt som kändes i hjärtat, kroppen och själen.