Före Harrisburg hette det att kärnkraften var fullständigt säker, olyckor osannolika. Efter Harrisburg hette det att “det är farligt att leva”. Efter Tjernobyl handlar det om acceptansnivåer, hur mycket död befolkningen tål.

Och stjärnans namn var malört ger röst åt vanmakten, vreden och rädslan. Filmen ger röst åt människor som drabbades av katastroferna i Harrisburg och Tjernobyl; människor som kämpat för att ställa myndigheter till svars, föräldrar som lever i ständig ovisshet, atomfysiker som hoppat av sina uppdrag. Vanliga människors åsikter uppfattas som störande. Och människors självrespekt och självtillit undergrävs. Den rådande inställningen är att “jag kan inget göra och försöker jag göra något tjänar det ändå inget till”. Demokratin- ett töcken i skymningslandet