Nio kvinnor har anmält sig till en workshop där de ska lära sig att dokumentera sina liv på film. De är både arabiska och judiska och har egentligen aldrig mött varandra på nära håll.

Det är 1948 och i en liten by i Palestina drömmer Farha om att får studera till lärare. I den lilla byn går vardagen sin stilla lunk, men allt förändras drastiskt när israeliska soldater stormar in och tvingar befolkningen på flykt.

I ett samhälle präglat av korruption, våld och patriarkala strukturer tvingas Amparo ut på gatorna för att mot alla odds försöka rädda sin 18-årige son från att skickas till inbördeskrigets mest fruktade front. Här måste var och en kämpa för sin egen överlevnad, och den som saknar pengar och inflytande är så gott som chanslös.

Joyce Carol Oates beskrivs ofta som ”Amerikas främsta författare”, och hennes extraordinära talang är välkänd världen över. Filmen lotsar oss skickligt genom Oates gedigna författarskap och hur hennes romaner är djupt grundade i såväl hennes egen bakgrund, arbetsliv och relationer som i samtiden.

Nervigt om skolgården som krigszon ur hjärtskärande barnperspektiv, i årets mest helgjutna långfilmsdebut som vann kritikerpriset i Cannes. Klyftan mellan barnens och de vuxnas värld öppnar upp sig till en bottenlös avgrund i belgiska Laura Wandels imponerande första långfilm.

Inne på Migrationsverkets kontor är det inte tillåtet att filma, spela in eller
fotografera – vad som än händer under asylprocessen. Hayfaa Chalabi gör motstånd mot förbudet att dokumentera genom att med hjälp av animationer skildra sin egen asylprocess, inifrån. Filmen är baserad på Chalabis tecknade roman Refugees Welcome? där hon undersöker förhållandet mellan statliga institutioner, samhällspolitisk diskurs, media och flyktingar. Och rätten till sin egen historiebeskrivning.

När kvarlevorna av en ensam fågelskådare hittas i en förortslägenhet har han redan varit död i två år. Inga anhöriga, inget testamente, inga fotografier. Genom fem fragment återskapas en livsberättelse om ensamhet, exil och fågelskådning.

Guled står utanför sjukhuset och inväntar ambulanserna. Har han tur har någon avlidit och Guled och de andra dödgrävarna kan tjäna lite pengar.

Maia har lämnat inbördeskriget i Libanon och lever med sin dotter Alex i Montreal. Plötsligt en jul anländer ett stort paket, fyllt med fotografier, brev och kassettband som Maia en gång i tiden har skickat till kompisen Liza, som själv hade flytt till Frankrike under 1980-talet.

En intim och personlig reflektion över 2000-talets arbetsförhållanden, sett ur ett cykelbuds synvinkel. Genom nostalgi och frustration fördjupas  vår förståelse för arbetarens situation i den så kallade gigekonomin.