Varm uppväxtskildring om Boy och hans brorsa som bor på den nyzeeländska östkusten. Året är 1984, Michael Jackson är störst och deras frånvarande pappa kanske ännu större.

Xavier Dolans debutfilm handlar om ett tvättäkta hatkärleksförhållande mellan 16-årige Hubert Minel och hans hopplösa mamma. Han ser bara hennes äckliga tröjor, kitschiga inredning och brödsmulorna som fastnar på hennes läppar när hon äter.

Dawn sörjer sin mans plötsliga död, samtidigt som hon måste se till att livet går vidare för de fyra barnen. Lilla Simone är den som tagit pappans död hårdast.

Anton är tio år och önskar sig mest av allt en ”riktig” storebror. Hans egen bror, Buller, är autistisk och bryr sig bara om att spana ut i rymden.

Marie (Monia Chokri) och Francis (Xavier Dolan) är bästa vänner. Unga och snygga flyter de självsäkert fram genom storstadslivet i Montreal.

Silviu har bara fem dagar kvar på ungdomsfängelset när han får reda på att hans mamma kommit tillbaka i hans och yngre broderns liv. Silviu älskar sin bror över allt annat och när mamman vill ta honom med sig ser Silviu ingen annan utväg än att rymma, trots att han snart ska släppas fri.

När det blir Alex tur att berätta för sina sjuåriga kompisar vad han skall bli när han blir stor startar en svår diskussion om vad ett för barnen okänt men laddat ord egentligen betyder. Men lärarens försök till förklaring berättar kanske allra mest hennes egen historia – en historia om offer och förövare.

Som små barn, adopteras halvsyskonen Axel och Yanne till Norge och skiljs åt vid ankomsten. Till skillnad från sin yngre bror, minns Yanne resan till Norge, men hon har ingen aning om var han kan befinna sig nu.

Rickard och Gustav jobbar dygnet runt. Tuva åker pulka bakefter en bil.

Två animerade filmer, Timmarna (2008) och Sänghopparna (2010), av Johan Hagelbäck som visar varför jorden snurrar kring sin axel och om att luras för att få barnen till att sova.