Varför väcker konsumtionssamhället sådan vrede? Hur kommer det sig att möjligheten att konsumera inte är en källa till glädje? Och varför känner vi i väst ibland en sådan tomhet mitt i vårt överflöd? Om en vanlig 30 sekunder lång reklamfilm vill få dig att köpa, så kommer Surplus att få dig att tänka varje gång du går in i en affär.
Johan Söderbergs rytmiska klippkompositioner och vågade "Read My Lips" – övningar kombinerat med Carl Nilsson och Lukas Eisenhauers etstetiska 16mm-bilder gör Surplus till ett känslomässigt och icke-faktabaserat angrepp på konsumismen.
Den globala köplusten har varit låg sedan 11 september. Ett snabbt krig mot Irak sägs vara det enda sättet att återställa det. Liksom vår lycka. Men är shopping vår räddning? Har vi nåt val? Vi är terroriserade till att vara konsumenter.
Länkar
